Mätt-på-färre-kalorier-metoden

Målet med denna blogg är att fokusera på hur man kan gå ned i vikt och förbättra sin hälsa utan att det tar musten ur en. Småbarnsföräldrar har ju inte lyxen att fokusera all energi på sin eget välbefinnande. Om jag skulle ge mitt tankesätt kring viktnedgång ett namn, så skulle jag kalla det för mätt-på-färre-kalorier-metoden. Mättnad är den viktigaste faktor som ligger bakom varje framgångsrik diet. Är man mätt ökar sannolikheten att klara sin diet enormt, eftersom det är oerhört mentalt krävande att stå emot hunger.

Metoder som påstår att de fungerar pga att de ökar ämnesomsättningen ger en missvisande förklaring till varför de egentligen fungerar. T ex påstår Atkins-metodens förespråkare ibland att Atkins diet ökar ämnesomsättningen, men det som är den verkliga finessen med den metoden är att man blir så otroligt mätt och tappar matsuget om man inte får käka kolhydrater. Därför äter folk som går på den dieten spontant färre kalorier och går ned i vikt, samtidigt som de känner sig mätta och glada. Samma sak gäller för alla metoder såsom GI-metoden, Viktväktarna osv. På ett eller annat sätt lyckas de få kroppen att bli tillfreds med färre kalorier per dygn. Den eventuella ökning man kan få till i ämnesomsättningen genom att dricka grönt te, äta vissa kryddor, äta si eller så ofta, äta långsammare/färre/inga kolhydrater osv. är marginell i jämförelse med effekten av att äta sig mätt på färre kalorier. Den som är mätt och glad trots ett visst energiunderskott blir en bättre människa än en människa som blir helt utmattat och känner starka hungerkänslor pga sin diet.

I analytiskt syfte så skulle man kunna dela in olika dieters råd i ät-bara-detta-råd, ät-aldrig-detta-råd, ät-mindre-av-detta-råd, ät-mer-av-detta-råd och ät-just-detta-råd och diskutera hur genomförbara de olika råden är i praktiken för en arbetande förälder.

Ät-bara-detta-råd och ät-inte-detta-råd är nog den typ av råd som är minst ogenomförbara för en förälder. T ex går stenåldersdieten och Atkins-dieten i huvudsak ut på en ät-bara-detta-och-aldrig-detta-strategi. Det gemensamma för dessa två dieter är att du håller dig borta från energitäta kolhydratkällor i högre eller lägre grad, vilket leder till att aptiten stimuleras mindre. Denna typ av dieter är onekligen effektiva (iaf på kort sikt), men för stela för att vara förenliga med att vara en förälder som ska äta tillsammans med sina barn. Det vore rent elakt att sätta sina barn på en närmast kolhydratsfri diet.

Det finns dock ett ät-inte-detta-råd som kan vara mer genomförbart, om man bara utövar det med viss flexibilitet: Rådet att inte äta sötsaker och socker är mycket effektivt, eftersom socker stimulerar aptiten. Att undvika sötsaker till vardags är dessutom något som bara är bra för barn. En viss flexibilitet kan dock vara på sin plats om man vill kunna gå på kalas utan att få panik. Att undvika all mat med högt GI är dock ofta en överdrift. GI har ett rätt så inkonsekvent samband med mättnadskänslor. T ex kokta morötter har högt GI, men är inte energitätt, och du kan därför knappast orsaka blodsockerchocker med hjälp av kokta morötter.

Ät-mindre-av-detta-råd och ät-mera-av-detta-råd är mer flexibla. Att äta mindre kolhydrat-tät mat är ett knep som är rätt effektivt och är lätt att kombinera med vanlig matlagning. Mindre ris/pasta, mer kokta grönsaker, men fortfarande samma mat som resten av familjen. De överdrivna hata-kolhydrat-dieterna har negativ inverkan på hjärnans kapacitet, eftersom hjärnan egentligen bara gillar kolhydrater. Kolhydratmat innehåller dessutom vitaminer och mineraler som är nödvändiga för att hålla sig frisk. Men ett visst mått av restriktion minskar oftast det sammanlagda energiintaget under en måltid.

Den andra vanliga typen av ät-mindre-råd är föreslå mindre fett-tät mat, vilket är ett viktigt inslag i viktväktarnas metod och fortfarande det råd som många läkare tror på. Många diet-gurus ser mindre fett som old-school, men trots alla nya dieter som har utsett kolhydrater till den stora fienden så är det fortfarande effektivt att vara måttlig i intaget av fett, som trots allt är väldigt energirikt. En helt fettfri diet är dock mycket osund, eftersom fett behövs till mycket i kroppen. Allt för lite fett gör kroppen obenägen att bränna fett. Dessutom känner man sig inte mätt om man inte får i sig fett.

Ät-mera-av-detta-råd är också flexibla. Det är lätt att lasta på mer av vissa ingredienser från köksbordet. De vanligaste och effektivaste råden är att äta mer protein och mer grönsaker/frukt. Proteiner skapar överlägset mest mättnadskänsla per kalori. Ren proteinmat är dock ingen vidare källa till vitaminer och mineraler och det är jobbigt för levern att hantera överdrivna mängder protein. Grönsaker och frukt fungerar helt enkelt därför att de innehåller mycket fibrer och rätt så få kalorier, vilket skapar mycket mättnad per kalori. Det finns studier som visar att vi tenderar att äta en viss volym mat, oavsett energiinnehåll. Grönsaker ger volym på måltiden utan att öka kalorimängden.

Ät-just-detta-råd är råd som föreslår exakt vad som ska ätas till varje måltid. Många böcker och tidningar brukar innehålla färdiga mat-scheman med förslag på hur man ska äta måltid för måltid om man vill följa en viss diet. En del dieter låter till och med påskina att man till varje pris måste stoppa sig exakt det som de säger att man ska stoppa i sig för att dieten ska fungera. Problemet med sådana råd är att man sällan gillar en hel sådan matsedel och att dessa matförslag ofta är hutlöst dyra.

Men att ha en plan för vad man ska äta varje dag är inte desto mindre viktigt. Att formulera en matsedel till sig själv ger ett stöd att komma sig igenom dagen utan impulsätande. Som småbarnsförälder så måste dock en sådan mat-plan vara synkroniserad med resten av familjen, vilket sällan de råd som finns in tidningar och böcker tar hänsyn till. Om du vet redan i början av dagen vad du ska äta under dagen och ungefär när du ska äta det, så ökar chanserna att klara av att äta vettigt.

De kommande inläggen kommer att ta upp några av de bästa bli-mätt-på-färre-kalorier-trixen som är förenliga med livet som småbarnsförälder.