Lååååångsam långsam viktnedgång

I mitt första blogginlägg "skröt" jag om hur långsamt jag hade gått ned i vikt. De flesta skryter ju snarare om hur fort de gått ned i vikt. Löpsedeln "Gå ned mindre än 0,5 kg/vecka" säljer onekligen tidningar sämre än löpsedeln "Gå ned 2 kg/vecka". Trots detta är jag faktiskt rätt nöjd över att ha gått ned i vikt så pass långsamt istället för jättesnabbt. Låt mig förklara varför:

Det finns många effektiva sätt att gå ned i vikt fort. Den kanske allra effektivaste extrem-dieten som inte är direkt destruktiv är att köra en diet med måltidsersättningar (typ Nutrilett, Naturdiet osv). Det går som tåget och pulvren innehåller så pass mycket vitaminer och mineraler att kroppen inte drabbas av näringsbrist. Så visst, den som vill gå ned i vikt paniksnabbt kan med fördel köra ett sådan diet.

Det svåra med en sådan diet är att behålla den nya vikten sedan. De allra flesta går upp i vikt igen när dieten är klar. Förklaringen är enkel. De har inte lärt sig någon taktik för att äta balanserat i vardagen när de ska försöka börja äta vanlig mat igen. Många människor börjar till och med överäta ännu mer än förut efter extrem-dieter. (Ofta hör man att extrem-dieter skadar ämnesomsättningen permanent. Visserligen går ämnesomsättningen ned medan man äter få kalorier, men normalt sett återfår man normal ämnesomsättning igen när man börjar äta mer mat. Det är alltså inte främst ämnesomsättningen utan ätbeteendet som på lång sikt riskerar att påverkas negativt av extrem-dieter.)

Som småbarnsförälder så är en sådan diet problematisk även på andra sätt. Den som äter pulver eller Atkinsdiet eller någon annan diet som är rätt så extrem, signalerar till barnen att panikbantning är bra. Många föräldrar har fått en smärre chock när deras barn börjat spegla sig och beklaga sig över att de är för tjocka. Känslan av att inte duga vill vi absolut inte pådyvla våra barn.

Därutöver gör extrem-dieter oftast att man blir lite väl fixerad vid dietandet.

Dessutom är många dieter direkt tråkiga och äckliga.

Som om det inte vore nog så blir många människor rejält kassa i magen och/eller luktar apa ur munnen när de ägnar sig åt vissa former av extremdieter. Inte direkt hållbart för en människa som vill leva ett normalt liv.

En långsam viktminskning har däremot flera fördelar:

1. Den första fördelen är just att det tar väldigt lång tid. Om du håller på och äter rätt i flera månader så tränar du in nya rutiner och vanor. (Jämför förra blogginlägget där jag diskuterade hur rutiner begränsar hur ansträngande det är att kontrollera sina matvanor.) Just att träna sig på dessa vanor under lång tid ökar chansen att du kommer att kunna fortsätta med dem under ett år till, och ett till, och ett till...

2. En långsam viktminskning är genomförbar med vanlig mat som man kan äta tillsammans med barnen. Du behöver inte äta extrem mat och pulver och ge dåliga signaler till barnen.

3. Eftersom du äter vanligt med under viktnedgången, lär du dig medan du går ned i vikt att äta det som du ska fortsätta att äta även när du ligger på en bra vikt.

4. Extrema dieter med stora energiunderskott kräver stor disciplin, dvs tar mycket mental energi. Risken för fixering är överhängande. En långsam viktnedgång kräver betydligt mindre mental självkontroll, vilket gör det lättare att genomföra mitt i ett intensivt liv - ingen fixering som gör livet i övrigt omöjligt. (Ett visst mått av fixering är dock ofrånkomligt när man ska ändra sina vanor. Fixeringen kan dock vara mer eller mindre krävande för psyket och omgivningen.)

5. Det är gott med vanlig mat och det är socialt trevligt att kunna göra undantag med alkohol och godsaker emellanåt. Detta är bara möjligt om ambitionen ligger på en rimlig nivå.