torsdag 30 augusti 2007

En blogg för oss småtjocka småbarnsföräldrar med sluttande formkurva

Välkommen till min blogg! Du, liksom jag, är en småtjock småbarnsförälder som inser att det börjar barka utför med hälsan.

Problemet:
Du vill
a) gå ned i vikt,
b) få bättre hälsa (bättre kondis, mer energi, mer styrka i rygg och axlar),
men
a) du har väldigt lite tid till träning och matlagning,
b) du kan inte använda alla dina pengar på superfin mat och preparat,
c) du har barn som du varken kan eller bör pådyvla lågenergikost och viktnoja.

Målet med denna blogg är att ge tips på ett realistiskt sätt att gå ned i vikt och förbättra hälsan när livet är som mest intensivt - inga extrema lösningar som bara är genomförbart för människor med för mycket tid. Du har ju ett liv och andra människor än dig själv att tänka på.

Själv är jag en man på 33 år och 184 cm, med en familj bestående av min fru och tre underbara döttrar på 5, 2 och 0 år. Jag har gått ned från 91,7 kg (BMI 27,1) i mars 2007 till 83,6 kg (BMI 24,7) i augusti 2007. Jag har alltså långsamt minskat i vikt, med mindre än 0,5 kg i veckan under loppet av ett halvår. Under hela denna tid har jag lagat vanlig mat till mina barn och ätit tillsammans med dem. Jag har inte lämpat över barnen i tid och otid på min fru för extremt tidskrävande träningspass, utan hittat sätt att träna korta träningspass, som går ihop med livet i övrigt. Både jag och min fru har krävande jobb. Just nu är vi föräldralediga 50% var och vi anser båda att det är mer lättsamt att jobba än att koordinera tre småbarn. Jag tror alltså att jag har en del rimliga ideer om hur man kan få styr på sin hälsa utan att vända upp och ned på hela livet.

Pappa R.

Ps. Jag tror att det är fler än jag som har tänkt på detta, så alla kommentarer (utom spam) och tips uppskattas. Ds.

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej Pappa R
Jag hittade idag din blogg och känner igen mig i det mesta du skriver. Jag är själv 38 år med fru och tre barn och gillar din sunda inställning till viktminskning. Ingen av alla populära dieter tar hänsyn till resten av familjen vilket gör det "omöjligt" att följa dem. Jag hoppas att jag med sunt förnuft och genom att dra nytta av dina erfarenheter kan göra samma resa som du gjort. Grymt bra skrivet och jag önskar att jag hittat din blogg tidigare!!!